|
|
 |
 |
|
|
hon har sommar i sitt hår långt vackert rött ansikte vårdat nagelfärg noga vald kurvig kropp välskött klädesplagg tålmodigt i väntan -kvinnlighetens drottning varför gråter du då? så tyst omkring dig tystnad som spränger mur blott ditt hjärta ekar i sin tomhet |
 |
|
bortom stadsbrus i en miljö där svängtonerna trivs mjuklyser levande ljus och sittdynan är blommig magisk sommarkväll livfulla klanger sammansmälter med småprat och dans upplyfter trivialitet till glada höjdpunkter bortom stadsbrus krymper världen till en glödande ackordoas |
 |
|
tig om du så vill men håll fast min hand värm upp mig med din blick låt inte dina ögon tiga |
 |
|
min soffa strålar sommar min mörka soffa firar ljus stora fläckar gula av marsmorgonsol sommarvinkelsol när hela rummet brinner av fräcka inbrottsstrålen skyndar jag ängsligt täcker för i skydd och hjärtat sjunger |
 |
|
stadens hjärta hårdast slår i centrum i flödande mänsklig trafik i gata av iakttagelser mums och livets goda gågata funktionsgata springgata dansgata skatingsgata och i gemensamhetens heliga namn har nykontakter skapats |
 |
|
det gör mig glad att höra barnaskratt ohämmat fritt att se fröna gro växter spira att känna doft av nyklippt gräs regnfuktig jord det gör mig glad att ge uttryck i både ord och bild och destmer med gensvar till att med tillit hjärtligt tala vänner emellan det gör mig glad att ännu kunna glädjas åt sådant |
 |
|
det blåste vilt en tidig marsdag och i parken dansade löven livlösa torra löv bruna trista löv susade rusade virvlade löpte amok i stormen spökiga löv från gången årstid förde sin munterdans upphetsade av våren |
 |
|
barnet i mitt liv ett hav av spirande glädje där jag doppar hela året om havet skiftar färg i takt med sol och storm strömmen skingras i vattnets levande kropp och jag simmar med brinnande lust dyker efter skatter och lyckligt utmattad sjunker i glädjens famn |
 |
|
på andra sidan midnatt tvångsvaken strövar i ljudlösa timmar poesins frodighetstid minnesbilder blixtrar ekon från igår sidan om framtidsmål månsken tränger genom konvensioner får längtan att svepa kropp och själ ensam är ensammare i sovandes sällskap på andra sidan midnatt |
|